Väntan

Så efter gårdagens funderingar ger jag mig ut på holmen med lite avvaktande steg. Hur ska jag nu närma mig henne på ett mer närvarande sätt? På långt håll ser jag den gigantiska Kustbevakaren Amfitrite på väg in och tänker att, om jag bara väntar så bör det bli en spännande bild. På vägen mot spaningsplatsen upptäcker jag två parkourare i motljuset. Hinner inte få en bild på tjejen som plötsligt studsar ner framför mig från den lodräta stenmuren men hennes kompis ser cool ut där uppe vid den plågade flaggstången – det är blåsiga dagar.

Så lägger jag mig på magen och väntar. Upptäcker en kråka som sitter i lä bakom bryggan. När en man kommer förbi och klappar Astrid sticker kråkan så det blir inga fler bilder på honom idag.

Precis när Amfitrite är i läge hör jag det välbekanta ljudet av Aspö-färjans dieslar. Bilden blir skojig eftersom fartygen ligger i olika djup i bilden. I verkligheten får det nog plats tre Aspöfärjor på en Amfitrite.

Jag gillar upptäckten av att ligger man bara still så kommer motiven automatiskt, man behöver inte jaga dem. I morgon ska jag nog bara placera mig någonstans en timme och se vad som sker.