Pärlor

Jag cyklade ut vid 20-tiden till min favoritsida av Stumholmen (karta här),  den som vätter mot havet. I alla väder går jag där – storm och regn, sol och måne. Är jag ledsen kan jag gråta på bryggan, är jag glad sjunger jag en liten stump i medvinden så att tonerna förs ut genom den trånga passagen som är vägen till världen.

Funderade på om jag verkligen skulle kunna hitta något nytt idag eller om det skulle bli en sån där visserligen vacker, men ganska intetsägande havet-himlen-bild. Ställer cykeln och sätter mig vid ett av träborden som dragits fram mot strandlinjen. Under några få veckor så här mitt på sommaren är det lek och grill på holmen och folk möblerar om för att kunna spela brännboll eller sitta långbord.  Men ikväll är det märkligt öde med en ganska stursk men varm vind.

Det är då jag ser den lilla plastpärlan som ligger och väntar på att få förevigas. Jag leker med vinklar, färger och skärpedjup.

arrowSå hör jag plötsligt en inande motorbåt som studsar på vågorna. Tittar upp och ser min egen groteska skugga. Får en flashback till filmen Hitta Nemo där ett sillstim visar vägen till motorvägen till Sydney och jag slänger upp armen för att visa vägen till Preem-macken i stan, typ.

När det väl är dags att vända hemåt, upptäcker jag de absolut ljuvliga små hartassarna i motljuset och lägger mig raklång på marken för att njuta och skjuta dem.  Ännu en lyckad fotodag 🙂