Borsten

I sommar läser jag 15 hp arbetsrätt. Det är kul men också jobbigt. Hjärnan slappnar liksom aldrig riktig av. När jag kom hem från jobbet i eftermiddags tog jag itu med en uppgift som ska vara inne kl 24 inatt. Under tiden satt maken och grannarna och drack öl och hade ett par trevliga timmar. När han kom upp igen, glad i hågen, och jag kände mig lite avundsjuk på allt det trevliga, upptäckte jag att uppgiften inte skulle vara inne förrän i morgon.  Zzzz.

Det är därför det här fotoprojektet har blivit ganska viktigt för mig. Med kameran på magarna får jag den avkoppling som behövs för att ladda om. Jag kommer direkt in i det berömda flowet som  Mihaly Csikszentmihalyi forskar på. Kreativa delar av hjärnan kopplas på; delar som letar och finner nya vinklar på invanda bilder (bildligt och bokstavligt)  av verkligheten.

Redan nu har de här relativt korta sessionerna också gynnat andra kreativa processer. Både läsandet och skrivandet har fått sig en skjuts. Jag kan bara rekommendera att ägna sig åt det som skapar flow i tillvaron, vad det nu är för dig – matlagning, löpning, knyppling- eller foto.

1) Första bilden är en hommage till maken och grannarna kallad ”Borsten” .

2) Det mest intressanta att titta på är andra människor, det är jag plågsamt medveten om. Men eftersom jag som tidigare nämnt inte ännu riktigt vågar fota okända, så drämde jag till med ett självporträtt. Jag  försökte se ut som en lidande konstnär; en fotografins Don Quijote. Jag tyckte det blev okej efter att ha retuscherat bort några finnar som sänkte stämningen.