Jag har en hemlig längtan att liksom Vivian Maier ta gatufoton. Komma riktigt nära främlingar. Fånga de där ögonblicken i vimlet; möta de där fascinerande karaktärerna genom linsen. Men jag är lite blyg och dessutom osäker på tekniken. Så i kväll fick jag ta med mig ett par egna modeller ut på Holmen.
På en del platser i världen råder fullskaligt krig medan vi njuter av nordiska sommarkvällar. Så orättvist olika det kan vara i samma tid på samma planet.
Dagarna är soliga och glider ihop. Eftersom jag jobbar infaller fotandet ungefär samma tid och bilderna börjar kännas statiska; samma ljus och färgskala varje dag.
Men å andra sidan – jag övar ögat att trots det invanda hitta nytt; vara mer kreativ.
Och ibland bara låta en vanlig panoramabild uppbyggd i de vanliga tre lagren – förgrund, mellangrund och bakgrund – helt enkelt få duga.
Det har regnat i stort sett hela dagen men det är uppehåll när jag ger mig ut. En fuktig värme stiger ur havet. Jag letar vinklar och inramningar. Hittar änder och en keps.
Det är jag, hunden och kameran under svalornas skrin.
Havet, himlen och laven i perfekt kombo i de nedåtgående solstrålarna.
